Jag hatar traktorer

Under veckan jag hade hyrbil under semestern har jag kommit fram till att jag har näst intill blivit allergisk mot traktorer, husbilar, husvagnar och långtradare. Minns speciellt när jag satt och körde hem från mina morföräldrar, låg på en smal och slingrig 90-väg. En väldigt naturskön sträcka, och jag hade gott och väl hela vägen för mig själv. Tills jag kom ifatt en långtradare, som körde i typ 40 km/h. Jag rattade ut lite i vägen för att se vad som var orsaken till denna snigelfart. Före tradaren puttrade en Volvo av årsmodell äldre fram med en lika ålderstigen husvagn efter, och framför det ekipaget en ännu äldre traktor, som inte bara stoppade upp trafiken, utan också geggade ner vägbanan med lera och äckelpäckel. Och på grund av vägens konstuktion var det inte tu i tal om att köra om, så jag fick snällt rätta mig i ledet, allt eftersom fler bilar bakom mig förlängde svansen på denna ormlikande kolonn av bilar. I backarna var jag tvungen att växla ner på ettans växel för den gamla traktorn längst fram orkade väl inte riktigt ta sig upp för backen, och det gick verkligen i krypfart. Det hade gått snabbare gå uppför backen, jag hade säkerligen gått om traktorn och hunnit halvvägs hem innan den nått backkrönet. Men väl uppe breddades vägen och blev rak i ett kort avsnitt och sikten blev därmed bättre, så jag sopade i en växel till och körde om, lagom till att vägen smalnade av och blev slingrig igen. Snacka om tur, tänkte jag och tittade med medlidande i innerspegeln på den säkert kilometerslånga bilsvansen efter traktorn, husvagnen och tradaren, då det bara var jag som hunnit om. Lycklig i sinnet gasade jag upp i de nittio igen, och det gick i ett par kilometer innan jag hann fatt nästa stoppkloss. Traktor nummer två. Och inga som helst utsikter att köra om på den kringelkrokiga vägen och den mötande trafiken hade dessutom ökat. Men som tur var svängde den traktorn snart av och det blev fritt fram, innan jag kom in i tätorten, sen blev det motorväg. Halleluja, trakorfritt område! ^^