Det skrämmer mig en smula hur beroende en del människor är av sina små elektroniska nallar. Det är som om folk har glömt bort hur skönt det kan vara att göra ingenting. Och som om den sociala uppfostran har helt gått om intet. Det är ju inte okej att avbryta någon i en mening, men det är visst ok att hala upp mobiltelefonen och börja sms:a när någon pratar... Och det kan störa mig så till den milda grad när man är tillsammans med någon och ska göra något tillsammans när "vänta, jag ska bara messa det här". Det är som om vi ska vara på flera platser samtidigt. Jag har läst en del om mindfulness, konsten om att vara här och nu, och detta att ständigt vara anträffbar - oavsett om du är själv eller tillsammans med familj eller vänner - bryter helt min filosofi att vara på ett ställe.
Ja, jag äger en mobiltelefon. Och jag är uppkopplad mot Internet. Men jag läser inte min mejl varje dag, och mobiltelefonen ligger för det mesta hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar