tisdag 17 februari 2009

Landsvägslängtan

Surrade med polarna på gymmet igår och frågade om det finns någon cykelklubb i byn - och intruktören sken upp som en sol (och resten av 'cyklisterna' i spinningsalen), typ alla där var medlemmar i den lokala cykelklubben. Jag blev rätt lång i ansiktet, och samtidigt positivt överraskad. Här har jag gått och gnällt i tre år över att jag inte har nån att cykla med på somrarna, och så delar jag spinningsal med dem allihop!
Så i sommar kommer det att bli lite annorlunda, ser så himla mycket fram mot att få träna med jämlikar. Funderar även på att tävlingsdebutera i Energitrampet och Tjejvättern. Den förstnämnda ska jag med stor sannorlikhet köra, med folket från gymmet, medan den andra är jag inte riktigt säker på än. Tiden börjar dock bli lite knapp. Jaja, det löser sig säkert. Ååå det är så kul att ha nåt att se fram mot! Om bara den här förbannade isen, minusgraderna och snön kunde försvinna snart... Men, det är ju bara februari. *otålig*

Nu ska jag gå och vaska fram nåt ätbart ur kylen, sen ska jag tåga bort till gymmet för kvällens yogapass. Go kväll!

1 kommentar:

Anonym sa...

Åh fy! Cykel är inget för mig... varken vanlig cykel eller spinning *irk*
Skulle aldrig komma på tanken att utsätta mig för självplågeri som exempelvis Vätternrundan ;)

Kram till dig som VILL det dock!
Imponerad!