tisdag 17 mars 2009

Diagnos: nackskott

Igår på väg till jobbet fick jag akut ont i nacken, så satans ont att jag trodde huvudet skulle ramla av. Skallen var liksom paralyserad rakt fram. Kunde inte gå, så jag tog cyklen till jobbet, och väl där tittade jag in hos min chef och berättade hur det var. Hon tyckte inte att jag skulle jobba så mor ringdes och taxi bokades för en tur upp till vårdcentralen. Och där fanns det inga tider. Alls. Ringde sjukvårdsrådgivningen (fick infot att man därigenom kunde boka till till en läkarmottagning i grannstan), så sagt och gjort. Där sa man att de inte kunde göra nåt förrän efter kl 16, alternativt åka in till akuten då till lasarettet. Tänkte att åker man akut så kommer jag iaf att hamna på den där läkarmottagningen, så vi avvaktade och ríngde sen igen kl 16. Efter lite vidarekopplingar hit och dit och en himla massa var god dröj, ditt samtal är placerat i kö bla bla bla bla, så fick jag en tid senare på kvällen i grannstaden. Värken hade dock börjat avta och jag kände att jag orkade inte sitta i en bil (har ingen egen, så det hade isf blivit att låna någons) de fyrtiofem minuter det skulle ta att ta sig till den där jourläkarmottagningen, nej så det fick vara. Men i morse gjorde det fortfarande ont, inte alls lika ont som igår, men det var stelt så jag ringde upp till vår vårdcentral och fick nästan genast en tid hos en läkare. Fick där konstaterat, efter mycket kläm och känn, att jag fått typ ryggskott, fast i nacken! Det var muskulärt iaf. Skönt att det inte var diskbrock eller nåt annat tjall på kotorna. Så nu är jag sjukskriven från jobbet, får inte bära eller lyfta något tungt, men all icke-nackbelastande rörelse var bra, och doktorn uppmuntrade träning, utom tyngdlyftningen förstås! Har dessutom fått antiinflammatoriska tabletter att käka i en vecka framöver.

Himmel vilken pärs! Man ska ju vara bra frisk och kunna snacka för sig för att vara sjuk. Och blir man sjuk, får man se till att bli det senast innan kl 12 på dan, för därefter är det liksom inte möjligt att få tag i nån doktor, så vida du inte har tillgång till bil och kan ta dig dit du blir placerad, och under förutsättningen att du kan köra själv...

Suck.

6 kommentarer:

Filifjonkan 1 sa...

åhh stackars Lusen. Det gör ont...klappar dig lite tröstande på handen.Men var nu riktigt lydig och lyft inget då. Visst det är ju klassiskt att man måste vara frisk för att orka vara sjuk liksom Bara att lyckas komma fram på telefonen är ju en bedrift.Krya på dig och vila dig med.

Anonym sa...

Tycker så synd om dig !
puss!
(spamkoden: "fanium", nästan lite träffande)

Anonym sa...

Åhå, låter inte bra det där. Här får du några visdomens ord från en som får "ryggskott" i nacken lite då och då efter en gammal skada (la mej pladask framför en häst som gick på mej - ingen bra idé prova inte det...)
Dator... nix, aja baja, fyyyyy....
Promenad... yes, god idé, gärna med stavar elelr i vart fall svängande armar, yes yes
Cykla (spinning) inget av det fungerar för mej, spänner mej i axlarna då (fast kanske mest för att jag är usel på att cykla).
Vila - bra i måttliga mängder (men precis som doktorn säger inga lyft m.m.)
Lite massage med ett skönt liniment gör att jag i alla fall TROR att jag har mindre ont, och det är ju liksom huvudsaken :)
Hoppas du blir bättre fort!
Kramis

dagdrömmaren sa...

Tack så mycket! Det värmer! *stooor gruppkram*

Anonym sa...

Oj! Stackare! Men du kunde ju ha ringt mig så kunde jag ha skjutsat in dig. Men så dax att säga det nu.

INTE kul att ha ont i nacken normalt så kan förstå att det hemskt nu. Man brukar bli så "trött" i den.

Tur att du fick tid idag iaf och att du fick piller som kanske hjälper lite.

KRAM på dig vännen!
Och Krya på dig.

Anonym sa...

Åh fy... :(
Lider med dig.

Minns dotra förra året, då de ringde från skolan och sade att hon fått nackspärr och behövde gå hem.
Jaha, tänkte jag, är det nåt att behöva gå hem för?
Så tänkte jag not ända tills jag såg henne - huvudet satt fast, hakan pekandes i samma riktning som vänster axel.

Som jag skrattade åt henne (elak mamma), och så SYND jag tyckte om henne... och så ont hon HADE... såhär i efterhand skrattar även hon, men det gjorde hon då rakt inte då..!

Pigga på dig! Kram!